Para§rafs
https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/
Publicerad av Dick Sundevall

Julian Assange
Vad vi vet om Assange-cirkusen

Så la då till slut åklagarna ner utredningen mot Julian Assange. Det var inte en dag för tidigt. Men det var med kniven mot strupen som man kände sig tvingade, för annars hade tingsrätten eller tids nog hovrätten hävt häktningen av honom. Att det var en tidsfråga innan så skulle ske har såväl Svea hovrätt som Högsta domstolen klargjort. All dokumentation som läckt ut i Assangeutredningen biläggs artikeln.

   Samtidigt som rättsskandalen i fallet Kevin går mot sitt slut, går nu även den internationella rättsskandalen med hur Julian Assange behandlats mot sitt slut.

   Det är naivt att tro att en överåklagare på eget bevåg ska ha fått köra den här historien efter eget huvud. Naturligtvis har det varit täta kontakter med Riksåklagaren som i sin tur haft kontakter med Justitiedepartementet. Och att svenska regeringar, oavsett partifärg, har informella kontakter med ”vänligt sinnade nationer” som USA, är varken ovanligt eller speciellt konstigt.

   Det handlar om internationell storpolitik och sånt hanteras inte av en åklagare i Göteborg. Överåklagare Marianne Ny har bara varit ett lydigt redskap i den här cirkusen. Och därmed fått ta skit för den orimligt utdragna processen.

   Låt oss gå tillbaka och se vad som egentligen utspelat sig under de här dryga sex åren. Låt oss titta närmare på vad vi verkligen vet och likaså på det här fallets alla märkliga ”tillfälligheter”. Vi tar det från början.

En hjältes ankomst
   Julian Assange kom till Sverige den 11 augusti 2010. Han har då blivit en världskändis och sågs av miljoner människor runt om i världen som en hjälte, genom sitt arbete med att avslöja USA:s krigsförbrytelser. Av bara farten hade hans och WikiLeaks arbete också resulterat i att USA:s föraktfulla syn på andra länders statsöverhuvuden och ministrar exponerats.
   Assange får en internationell rockstjärnas mottagande. Han tas emot med stora famnen på de stora nyhetsredaktionerna och är med i tv mer eller mindre varje dag. Han hyllar den svenska offentlighetsprincipen och pratar om att etablera sig och WikiLeaks i Sverige.
   Tveklöst måste det här ha oroat en del krafter, för att uttrycka det milt. Han är i det här läget något av USA:s fiende nummer ett. Det han har gjort, som i Sverige skulle vara ett stort journalistiskt avslöjande, ses i USA som spionage och förräderi och kan leda till dödsstraff eller i varje fall ett mycket långt fängelsestraff.
   I Sverige finns många vänner och försvarare av allt vad USA tar sig för. En del av dem motsvarar närmaste de gamla svenska sovjetkommunisterna som en gång i tiden försvarade allt Sovjetunionen gjorde. Dessa USA-vänner finns ofta på olika höga nivåer inom det svenska etablissemanget. Rimligen ser de Assanges planer på att etablera sig i Sverige som ett problem. De kan dock, i det här läget, inte göra något åt det.
Våldtäkt och sexuellt ofredande
   En dryg vecka efter Assange ankomst till Sverige ska han komma att bli anmäld för våldtäkt och sexuellt ofredande mot två kvinnor. För att förstå de olika turerna i vad som då utspelar sig bör man ha klart för sig att det inte handlar om två kvinnor som är socialt och samhälleligt jämställda.
Jag kommer här att benämna dem A och S.

   A är 30 år och väletablerad. Hon forskar och arbetar som press- och politisk sekreterare åt Socialdemokratiska broderskapsrörelsen. Och är bland annat engagerad i en kubansk feministisk gruppering. Hon är en central person inför anordnandet av seminariet med Julian Assange den 14 augusti 2010 i Sverige. Och det är inplanerat att Assange ska bo i hennes lägenhet dagarna före seminariet, när hon ska vara bortrest.

   S är betydligt yngre. Hon arbetar med enklare jobb som timanställd på Naturhistoriska museet. Och som det ska visa sig, är hon lite av en intelligensgroupie. I varje fall vad gäller Julian Assange. Jag använder inte begreppet intelligensgroupie för att nedvärdera henne. Alla har vi varit unga och haft idoler. Och utifrån det agerat mer eller mindre omoget. S är i det hänseendet inte unik eller speciellt klandervärd.

Tillfällighet ett
   A kommer hem till sin lägenhet där Assange bor den 13 augusti, vilket är ett dygn tidigare än vad hon sagt. Hon går ut och äter med Assange och på kvällen har de sex i hennes lägenhet. Vilket de återigen har morgonen därpå. Och, vilket framgår av polisförhören, till och från de närmaste sex dagarna. Det här har bekräftats av A i polisförhören.
   Senare ska A komma att påstå att Assange natten mellan den 13 och 14 augusti ska ha begått ett sexuellt övergrepp mot henne, genom att avsiktligt ha haft sönder en kondom och sedan fått utlösning i henne. Men hon framför inte detta till någon den dagen eller de närmast kommande dagarna. Tvärtom säger hon några dagar senare, enligt ett vittne som hörts av polisen:
”Jag var ju skitstolt, att få världens häftigaste man i säng och som bor i min lägenhet”.
   En vecka senare, den 21 augusti, framför hon något helt annat i ett polisförhör. Det återges så här:
”A uppger att hon mått mycket dåligt efter detta tillfälle (samlaget den 13 augusti) då hon och Assange hade sex. Främst på grund av oro för att ha blivit smittad av HIV eller någon annan könssjukdom”.
   Den 14 augusti äger seminariet framgångsrikt rum och A ordnar med olika presskontakter för Assange. Vad A då inte vet är att Assange då kommer i kontakt med S, vilket med tiden ska leda till att även de ligger med varandra.
   Efter seminariet anordnar A en kräftskiva för Assange, hemma hos sig. Av polisens förhör framgår att de flesta på denna fest är aktiva feminister. Nu är feminister ett väldigt brett begrepp och jag vill inte generalisera, så låt oss försöka definiera var de här feministerna hör hemma: Enligt personer som närvarat på festen är det flera av dessa feminister, tillika vänner till A, som ifrågasätter att det överhuvudtaget är män närvarande på festen.

Tillfällighet två
   Vänner till A framför på festen att de nu kan ta över login för Assange, så som det var planerat från början, eftersom A bara erbjudit sig att han skulle få bo i hennes lägenhet då hon var bortrest. Men A klargör att Assange ska fortsätta att bo hos henne. Flera som senare ska komma att förhöras av polisen, får uppfattningen att A och Assange nu är något av ett par, även om han flörtar med en del andra kvinnor under kvällen och natten.
   Det har nu gått ett dygn efter det påstådda sexuella övergreppet och klockan två på natten twittrar A förtjust följande:
”Sitta ute kl 2 och knappt frysa med världens coolaste smartaste folk, det är ju amazing!”

Tillfällighet tre
   Dagen därpå, söndagen den 15 augusti, medverkar A i sin självpåtagna roll som pressekreterare åt Assange i ett möte mellan Piratpartiet och WikiLeaks. Varför skulle hon ha den formella rollen? Rimligen för att hon räknade med att Assange, som var här för att söka arbets- och uppehållstillstånd, skulle befinna sig i Sverige en längre tid.

Tillfällighet fyra
   Måndag 16 augusti träffar Assange den yngre kvinnan S, som han hånglat med den 14:e utan A:s vetskap. Det leder till sex mellan S och Assange hemma hos S.
   Först torsdagen den 19:e får A reda på att även S är Assanges älskarinna, genom att S ringer henne och berättar vad hon varit med om. Då har Assange bott hos A i sex dygn, men i och med det här samtalet är Assange inte längre välkommen hos A, så han tar sina pinaler och flyttar morgonen därpå.
   Fredagen den 20:e börjar A prata med vänner om att Assange ska ha våldtagit S. Dock har aldrig S påstått något i den vägen.

Tillfällighet fem
   S är orolig för att hon kan ha blivit smittad av HIV när hon har haft sex med Assange, och frågar A hur hon ska göra. A menar att de via polisen ska försöka få Assange att testa sig. Det här är underligt, och samtidigt kanske talande för hela historien.
   Om de skulle ha fått Assange att testa sig och det hade visat sig att han var HIV-positiv, så kvarstår ju fortfarande frågan om S har blivit smittad eller inte. Det självklara i en sådan här situation skulle istället ha varit att A förklarade för S var hon kunde gå och låta testa sig, utan att ta omvägen via att Assange ska testa sig. Och A vet rimligen att det finns flera ställen i Stockholm där man kan få en sådan test utförd.

Tillfällighet sex
   A ska senare i polisförhör komma att påstå att hon uppfattade det som att Assange rev sönder en kondom under ett av deras samlag. Men i samtalet med S om att gå till polisen för att få Assange att testa sig, framför hon ingen oro för sin egen del.

Tillfällighet sju
   När A tar med sig S för att gå till polisen, blir det av en tillfällighet till en polisstation i Stockholm där en kvinnlig vän till A just då arbetar. Och som också tar emot deras anmälan. Det hela slutar med att man kommer fram till att Assange ska anmälas för våldtäkt och sexuellt ofredande.

Tillfällighet åtta
   Under de följande dagarna då A insett att Assange har en annan älskarinna parallellt med henne, raderar A tre egna inlägg på Twitter som är kopplade till Assange och kräftskivan. Hon ber också Piratpartiet att i efterhand radera hennes namn på pressreleasen från den 17 augusti, där hon uppges vara Julian Assanges pressekreterare. Och den 21 augusti, tio dagar efter Assanges ankomst till Sverige, stänger A ner sina bloggar.

Tillfällighet nio
   A berättar i polisförhören att hon uppfattat det som om Assange efter att de haft samlag en stund, dragit sig ur och rivit sönder kondomen, för att sedan fortsätta samlaget och få utlösning i henne. Hon tillfrågas av polisen om hon har kvar den kondomen hemma. Hon svarar att hon inte vet men ska kolla det. A återkommer sedan och säger att hon hittat kondomen och överlämnar den till polisen. Den är trasig och det ser ut som om toppen på den har rivits av.
   Det har nu gått en tid och rimligen har A städat ordentligt efter kräftfesten. Alla som har haft middagar med kräftor eller andra skaldjur vet att man måste städa grundligt för att få bort den starka lukt som blir resultatet om något blir kvar från skaldjuren. Men tydligen har då inte denna kondom blivit undanstädad.
   Statens kriminaltekniska laboratorium undersöker kondomen, och kommer fram till att skadan mycket riktigt kan ha uppkommit av att den har rivits sönder. Men – de hittar inga som helst sekret från A eller Assange på den. Inget från hans sperma och inga sekret i övrigt överhuvudtaget.
   Rimligen torde det här vara en av de få kondomer, sannolikt den enda någonsin, som har använts för att genomföra ett vaginalt samlag med – utan att det efterlämnats minsta lilla sekret från någon av parterna.
   Det här är vad poliser och jurister benämner ett tekniskt bevis. Alltså något som väger väldigt tungt i en domstol. Men hur kan det vara det, kanske någon frågar sig, när det inte fanns några spår av A eller Assange på kondomen? Det är likafullt ett tekniskt bevis, eftersom A påstår att det genomförts ett vaginalt samlag med just den kondomen. Ett ”bevis” som en advokat på goda grunder skulle använda för att ifrågasätta vad A framfört i förhören.

Tillfällighet tio
   Av en tillfällighet får sedan A och S Claes Borgström som målsägarbiträde. Borgström är som före detta Jämo känd för sitt feministiska engagemang. Det har till och från tagit sig i det närmaste extremistiska uttryck, som när han ville stoppa svenskt deltagande i fotbolls-VM i Tyskland på grund av den tyska statens inställning till prostitution. Det är i det sammanhanget värt att notera att han inte protesterat mot att stora idrottsevenemang som olympiader har hållits i diktaturer av olika slag.
   Dock skulle A 2013 komma att sparka sitt målsägarbiträde Claes Borgström. Varför har inte framgått. Kanske för att han gjort så många mediala utspel i den här frågan, eller för att hon anser att Borgström blivit för nedskitad genom sitt agerande i fallet med Quick/Bergwall?

Sexbrott eller inte?
   Personligen anser jag att sexbrott av olika slag är vidriga brott. Men jag har arbetat med rättsfrågor i närmare 40 år och erfarenheten är glasklar, alla anmälda sexbrott är inte sexbrott. Det är naturligtvis inte så att det springer omkring en massa kvinnor och falskt anmäler män för sexbrott på landets polisstationer – men det händer. Varje år döms därmed några kvinnor för dessa falska anmälningar när det går att till exempel påvisa att mannen ifråga inte kunnat befinna sig på den platsen vid det tillfället. I en del fall har dessa kvinnor i efterhand erkänt, i andra inte.
   Svenska och internationella undersökningar om hur stor del av anmälningarna som är falska varierar från några få procent ända upp till 75 procent (på vissa amerikanska universitet), men inga undersökningar har kommit fram till att det inte skulle existera några falska anmälningar om sexbrott.
   Inte sällan visar det sig att dessa falska anmälningar handlar om att en kvinna känt sig kränkt av mannens agerande, utan att han därmed gjort sig skyldig till något olagligt. Han har på ett eller annat sätt gett intryck av att hon inte är kvinnan i hans liv – vilket hon hade fått uppfattningen att hon var.

Åklagarkarusellen
   Under åren som jag arbetat med rättsfrågor har jag mött åklagare, advokater, domare och andra inom rättskedjan som jag fått ett stort förtroende för. Dessa utgör ingen majoritet i sina respektive yrkeskårer men de finns där. Det är personer med stark integritet och ett personligt rättspatos. Personer som står upp för sina rättviseideal och för rättssäkerheten, oavsett vad som för tillfället gäller och oavsett eventuella påtryckningar från olika håll.
   En av dessa är chefsåklagare Eva Finné. Har sett och hört henne i olika sammanhang genom åren och mitt förtroende för henne har fördjupats. Hon är allmänt respekterad och ansedd. Mer än en advokat har yttrat något i stil med:
– Henne ska man inte ha emot sig. Då måste man vara ordentligt påläst, för hon är skarp.
   Eva Finné brukar följaktligen få ta över komplicerade känsliga utredningar från andra åklagare. Vilket var precis vad som hände i fallet med sexbrottsanklagelserna mot Assange. Det resulterade i att Eva Finné, efter att ha granskat fallet, hävde anhållningsbeslutet avseende Assange och skriftligt meddelade att:
”Jag anser inte att det finns anledning att misstänka att han har begått våldtäkt.”
   Några dagar senare går hon ut med nästa skriftliga meddelande, där hon även avskriver anklagelserna om sexuellt ofredande. Hon klargör i meddelandet från åklagarmyndigheten att:
”Innehållet i förhöret ger inte stöd för att något brott begåtts.”
    För var och en som läser polisutredningen som biläggs nedan, framstår hennes slutsatser som högst rimliga – för att inte säga självklara. Kvar fanns sedan bara en anmälan om ofredande, vilket inte var ett sexuellt ofredande. Det är därmed ett bötesbrott i nivå med fortkörning.

Tillfälligheter i massor
   Då överklagar Claes Borgström nedläggningen och ärendet hamnar hos överåklagare Marianne Ny. Och hon återupptar förundersökningen.
   Finns det någon som tror att de olika åklagarturerna är rena tillfälligheter? Någon som tror att det inte pågått ett spel bakom kulisserna? Någon som tror att det är en ren tillfällighet att Assange inte förhördes ett antal gånger när han var kvar i Sverige i hela fem veckor efter att han blivit polisanmäld? Någon som tror att Marianne Ny kan agera som hon gör utan att ha stöd uppifrån i åklagarhierarkin? Någon som tror att åklageriets agerande inte är förankrat i justitiedepartementet, i ett internationellt storpolitiskt fall som det här?

Ingen åtgärd
   Låt oss jämföra det här fallet med ett annat fall som hamnade hos överåklagare Marianne Nys enhet. Det är naturligtvis inte exakt lika men har många likheter. Den stora skillnaden är att här har faktiskt en kvinna smittats med HIV. I fallet med Assange har varken A eller S smittats med någon som helst könssjukdom.
   En kvinna har haft ett förhållande med en man som vi kan benämna N. Hon har tidigare testat sig för HIV i september 2007 och i maj 2009. Dessa tester har varit negativa, de har alltså visat att hon inte är HIV-smittad.
   Det sexuella förhållandet med N pågår från maj till september 2009. Hon hävdar att hon under den tiden inte haft några sexuella förhållanden med andra personer. N vill inte använda kondom så de har oskyddade samlag. I september det året testas hon positivt för HIV, vilket resulterar i att hon anmäler N för grov misshandel (spridande av smitta).
   Hon hävdar vidare att hon kan styrka sitt förhållande med N genom att hon under den aktuella tiden bodde på Hotell Jouren i Skärholmen, där det finns övervakningskameror. N måste legitimera sig varje gång han besökte henne där, och hans legitimation kopierades då varje gång. Hon kan därtill uppvisa msn-diskussioner efter deras förhållande, där N talar om deras tidigare relation. Tidigt i utredningen pekar hon ut N med namn, födelseland, svenskt personnummer och bostadsadress.
   Det finns därtill en person som är beredd att vittna om att när N skulle testas för HIV, så bytte den här personen identitet med honom och gjorde denna HIV-test – som var negativ. N kan enligt utredningen idag antas befinna sig utomlands.
   Det här fallet avskrivs av polisen på Södertörn i Stockholm. Det överklagas till den åklagarenhet där Marianne Ny är chef. Den 1 februari 2011 meddelar den enheten att man inte gör någon ändring av det tidigare beslutet. Alltså – ingen internationell efterlysning går ut och inga vidare åtgärder vidtas.
   Beslutet är undertecknat av chefsåklagare Magnus Bolin och hans chef, överåklagare Marianne Ny.

Kunde inte förutse
   När man tränger ner i anklagelserna mot Julian Assange, så blir i varje fall jag övertygad om att det handlar om två kvinnor som känt sig kränkta av Assange – och vill ge igen. Men kanske i första hand bara förnedra Julian Assange, genom att via polisen påtvinga honom ett HIV-test. Ett test, som om det kom ut, skulle få omfattande medieuppmärksamhet.
   Men A, och än mindre S, kunde rimligen inte i det läget förutse vilket resultat det skulle bli av deras polisanmälan. Att det skulle resultera i en omfattande underlig åklagarcirkus, stor internationell medieuppmärksamhet, och till slut landa i internationell storpolitik.

Extremfeminister tog över
   Olika grupperingar av extrema feminister som uppenbarligen anser sig ha vetorätt på hur sexuella relationer ska se ut och hur samlag ska få genomföras, tog fallet Assange till sig. Och med deras snäva synsätt, där frågor som grova krigsförbrytelser och fria medier tycks vara små skitfrågor i förhållande till om ett samlag eller två har gått till så som det enligt deras reglemente ska gå till – tog de över fallet i medierna. Assange förvandlades därmed snabbt från hyllad hjälte till simpel våldtäktsman.
   De flesta i de här grupperna av extremfeminister har troligen inga varmare känslor för USA och än mindre för CIA. Tvärtom är det nog många av dem, kanske de flesta, som anser sig stå politiskt till vänster.
   Men likafullt spelade de USA och CIA:s trogna svenska vänner i händerna. För nu fick dessa vänner något att ta på. Något att bekämpa Assanges planer med. Något som kunde hindra honom och WikiLeaks från att etablera Sverige som en bas för sin verksamhet. Vilket vi idag vet att man lyckades med.
   Exakt vad som har hänt bakom kulisserna lär tids nog komma fram men idag kan vi bara göra rimliga antaganden:
   Rimligen har frågan ventilerats i de högre juridiska sfärerna, där man känner ”lojalitet med staten”. Såväl Riksåklagaren som justitiedepartementet lär sannolikt ha varit inblandade. Naturligtvis inte i formell mening. Inte i form av formella möten. Och än mindre där det förts några protokoll. Det går inte till så när frågorna är ytterst känsliga.
   Personer bokar istället in luncher med varandra och ventilerar frågan. Eller tar det över en fika. Där framförs försiktigt, ofta indirekt, önskemål från respektive personers chefer:
– Det skulle naturligtvis vara bra om… Du ska veta att han noga följer det uppkomna läget… Du vet säkert bäst hur det här kan hanteras…

Amerikanska kontakter
   Finns det någon som tror att det inte har funnits informella kontakter mellan folk från USA:s ambassad och lämpligt valda svenskar i en sådan här storpolitisk internationell fråga?
   Det har tidigare avslöjats att Carl Bildt som utrikesminister en gång i tiden rapporterade löpande om de interna regeringsöverläggningarna till sina amerikanska ”vänner”. Därmed visste de vad det sannolikt skulle komma för beslut, innan partiernas medlemmar och svenska folket hade en aning om det.
   Och låt oss inte glömma att vi lever i ett land där amerikanska CIA-agenter har tillåtits hämta personer på Bromma flygplats. Droga dem, sätta på dem vuxenblöjor, och flyga iväg dem till Egypten där de sedan har torteras.

Sitter där han sitter
   År efter år har Assange suttit inlåst på en ambassad för en stat, Ecuador, som står för all den inskränkning i yttrandefriheten som han och WikiLeaks motarbetar. Misstänkt för sexbrott i Sverige. Isolerad medan WikiLeaks bryts ner och tynar bort. CIA och USA kunde inte önska sig en bättre utveckling av den här historien. Och detsamma gäller för USA:s trogna svenska vänner.
   Skulle han bli utlämnad till USA, skulle man där ha fått stora problem med opinionen såväl på hemmaplan som internationellt, om han blev dömd till ett långt fängelsestraff i likhet med de 35 års fängelse som Chelsea (tidigare Bradley) Manning dömdes till.
   Men Julian Assange har bara suttit fast där på Ecuadors ambassad i London så länge överåklagare Marianne Ny och de som styr henne, vill ha det så. Om åklagare och polis gjorde vad vi i Sverige ofta gör i sådana här lägen, åkt dit och förhört honom, eller förhörde honom via videolänk, så skulle hela den här historien snabbt vara utredd och avklarad. Assange har hela tiden klargjort att han står till förfogande för sådana förhör. Det var det sista han sa när han förhördes av svensk polis.
   Under flera år angav man som skäl för att inte åka över och förhöra honom, att man sedan inte kunde veta om man skulle kunna få honom att komma till en svensk domstol, om det blev aktuellt med en rättegång. Men – så genomförs aldrig förundersökningar.
   Polis och åklagare driver en förundersökning så långt det är möjligt. Man stannar inte upp för att man inte vet vad som kan hända i nästa steg, eller nästa. Utan man kör självklart på så långt det går. Och att åka utomlands för att genomföra olika förhör är inget ovanligt. Det var ju inte parkeringsböter eller fortkörning som det här handlade om, utan ett grovt brott i form av en tänkbar våldtäkt och ytterligare sexbrott.

   Att man till slut, efter flera år, gjorde det berodde alltså på att såväl Svea hovrätt som Högsta domstolen klargjort att nu måste det hända något, annars skulle man häva häktningen av Julian Assange.
   Ett halvår senare, har man så från åklagarsidan fått ihop en översättning av förhöret i London och Assange advokater har återigen gjort en framställan om att häktningen av Assange ska hävas.
   Igår, den 18 maj 2017, drygt sex år efter att Assange blev anmäld för olika sexbrott var det så åter dags för åklagarna att yttra sig om hur de såg på fortsatt häktning. Och just igår var det sista dagen de kunde motsätta sig det.
   Då gav de till slut upp efter att ha dragit ut på den här cirkusen så långt det gick. Och meddelade bland annat att förhöret som hållits i London inte skulle bli offentligt…
   Vi får se hur det blir med det framöver. Personligen tror jag att det är en tidsfråga innan det läcker ut.

Smutskastningen av Assange
Under senare år har många debattörer och journalister ifrågasatt Julian Assange personligen. Allt ifrån hur han vårdar sitt hår, till vad han och WikiLeaks koncentrerar sitt arbete på. Man har framställt honom personligen som en suspekt egotrippad figur och till och med ifrågasatt att han inte stått upp för Chelsea Manning, bilden till höger. Inte tagit Manning i försvar. Men Manning har ju varit hans källa. En källa som han och WikiLeaks har skyddat – som de ska skydda. Därmed har Assange aldrig ens nämnt hennes namn innan Manning dömdes i USA.
   Om Julian Assange är en trevlig kille eller inte är för mig totalt ointressant. Vad han gör med sitt hår likaså. Att han tydligen i första hand som vuxen karl tar råd från sin mamma, framstår för mig som omoget men det är också hans ensak. Inget av det här gör honom till en brottsling – än mindre våldtäktsman.
   Det finns en tendens i såväl svenska som internationella medier att beklaga sig över att de som en gång framställts som hjältar inte visar sig vara några gudar i förmänskligad form. Naturligtvis är de inte det. De är människor med sina personliga fel och brister som oss andra.
   Julian Assange var en datanörd som snabbt fick stor internationell uppmärksamhet och då inte minst från kvinnor som flockades runt honom. Vilket vi kunde se på snart sagt alla bilder av honom medan han var i frihet. Och av vad som framkommit var han allt annat än en gentleman och än mindre någon ömsint älskare.
   Hans attityd tycks ha varit, ska vi hoppa i säng eller hur f-n ska du ha det? Och bevisligen höll han igång flera kvinnor under samma tidsperiod, vilket framgår med all tydlighet av polisutredningen. Det kan vi tycka vad vi vill om – men det är inte brottsligt.
   Tids nog lär det komma fram vad som utspelat sig bakom kulisserna i fallet Assange. Tids nog lär någon som vet vilja berätta det. Det brukar ske när personer står inför pensionen och karriären är över, eller efter att de har pensionerats. Men tills dess får vi hålla tillgodo med det sekretessbelagda material som läckt ut från åklagarnas och polisen utredning. Det biläggs i sin helhet nedan.
   Slutligen, låt mig klargöra att jag stödjer alla jämställdhetssträvanden. Jag anser att det självklart ska vara lika lön för lika arbete. Och i min yrkesutövning torde jag vara den journalist som fört fram mest omfattande kritik mot polisens låga prioritering av relationsrelaterat våld. Min kritiska granskning ovan av vissa extremfeministiska yttringar, ska alltså inte ses som ett accepterande av någon som helst form av kvinnoförtryck. Med detta klargörande hoppas jag slippa en onödig sidodiskussion.
 
Tillägg 21 maj 17.20
Apropå amerikansk påverkan: I ekots lördagsintervju den 29 april i år berättade Fredrik Wersäll, som idag är president i Svea hovrätt och som tidigare var rättschef på Justitiedepartementet:
–  Jag minns ett möte på justitie där det kom en amerikansk delegation och höll något som nästan får sägas vara ett husförhör med oss där vi skulle redovisa vad vi hade gjort lagstiftningsmässigt, vilken beredskap vi hade, vilka aktioner vi hade tänkt göra för att se till att vi ringade in misstänkta terrorister och såg att de inte kunde utföra nya dåd. Det var tyckte jag en delvis skrämmande upplevelse och framför allt omtumlande. Jag hade inte föreställt mig att något sådant skulle kunna inträffa.
 
   Nedan biläggs polisens utredning av Assange. Den är på svenska. Därmed kan var och en granska de iakttagelser och slutsatser jag dragit i min text ovan.

AssangeSexAllegations
 
   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad 2017-05-20
Ämnesord: Åklagare, Assange, Dick Sundevall, Förhör, Häktning, Poliser, Rättssäkerhet, Riksåklagaren
Publicerad av Dick Sundevall
Läs alla artiklar av Dick Sundevall

Mail: dick.sundevall@magasinetparagraf.se

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 
Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.

Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.

Politiker & Bankbedrägeriet

Av Peter Storm grundare Partiet De Fria     

Sedan urminnes tider har människan ägnat sig åt byteshandel. Somliga var bra på att jaga, andra på att fiska, vissa var bra på att plocka bär och frukter medan åter andra sydde kläder och skor av djurhudar. Man specialicerade sig alltså ganska tidigt och idkade byteshandel med den fungerade ju oftast bara i närområdet. Speciellt för dem som idkade jakt och fiske. Man lärde sig att salta fisk och kött så de kunde konserveras bättre men det blev ändå lite otympligt. Med bronsålderns inträde började metaller bytas mot varor och tjänster. De första pengarna hade sett dagens ljus.
 

Sedan dröjde det inte länge innan guld och silver blev värdefulla metaller. Man började prägla mynt av dem. De var dock tunga att släpa runt på så snart började man lämna in sitt guld och silver hos guldsmederna som ändå hade stora bevakade valv. Man fick då kvitton på sin deposition. Dessa kvitton kunde sedan användas inom handeln. De första penningsedlarna var födda.
 

På 1600-talet såg guldsmederna att insättarna ytterst sällan kom och ville ha ut sitt guld så de började prångla ut kvitton utan motsvarande insättning. De första fraktionella reserv-bankerna hade skapats. Det skedde dock som bedrägeri genom utprånglande av falska kvitton och det är fortfarande på bedrägliga grunder det fortgår. Guldhandlarnas bedrägeri avslöjades och stoppades men idéerna levde kvar.
 

När sedan vanliga banker började ge ut sedlar (insättningskvitton) så skedde det på ungefär samma grunder. Av den anledningen går alla banker omkull om en bankrusning sker. De har helt enkelt inte täckning för alla sina åtaganden. Det var ungefär så här som den så kallade fractional reserve banking uppstod. Att det ger en enorm makt är helt klart. Redan på 1700-talet sa Amshell Mayer Rothschild "Give me control of a country's money supply and I care not who makes it's laws". Sedan dess har Rothschilds levt efter den devisen och tagit kontrollen i land efter land. I skrivande stund är det bara fem länder kvar som de inte kontrollerar.
 

I Sverige tog de kontrollen över Riksbanken genom att först låta mörda Gustav III och sedan sätta pseudo-juden Jean Baptiste Bernadotte på Sveriges tron. Det är fortfarande betecknat som ett mord av några få konspiratörer i svenska historieböcker. Ingen vågar fortfarande skriva vad som egentligen skedde, inte ens 220 år efteråt!

Det är sällan det nämn att de ens var frimurare hela bunten. Frimurarna är en organisation som kontrolleras av Rothschilds genom logen B'nai B'rith, den högsta logen inom frimureriet. Jämför hur även John Wilkes Booth, Lincolns mördare, var frimurare. Liksom i Sverige där Ankarströms medkonspiratörer snart blev benådade blev även Booths medkonspiratörer benådade. Rothschilds tentakler sträcker sig långt som ni märker.
 

Rothschilds har fortfarande kontrollen över Riksbanken. Det finns flera indikationer på det. Novemberrevolutionen är en. Den utfördes av Bengt Dennis och Erik Åsbrink samt finansminister K-O Feldt. De har senare belönats av Rothschilds. Åsbrink är t ex "ekonomisk rådgivare", dvs han får "lön" utan att arbeta, av Rothschildskontrollerade Chase bank. Jag är inte emot att regleringen släpptes men de skulle först ha förbjudit fractional reserve banking.
 

År 2001 gav Sveriges Riksbank ekonomiskt stöd på 40 miljoner kronor till den judiska organistationen Paideia, en organisation som verkar för att förstöra det svenska samhället och den svenska kulturen. Organisationen leds av judinnan Barbara Spectre. Rothschilds äger de facto Israel, Rothschilds var en av partrerna i Balfour-deklarationen som lade grunden för staten Israel. Så, som ni ser utöver de stort inflytande över Riksbanken än i dag även om de inte står med i förteckningen över ägare. Av vilken anledning skulle Riksbanken annars stödja en sådan organisation?
 

Numera så skapas nästan alla pengar, 97 %, genom fractional reserve banking. En låntagare kommer in på banken och vill låna en miljon kronor. Efter en kreditbedömning beviljar banken lånet. De trycker då in 1.000.000,00 på kundens konto och vips så har banken skapat pengarna ur luften och utan att ha täckning för det heller. Alltså; Lånet skapade pengarna, pengarna skapade inte lånet. Håll det i minnet eftersom det här har stor betydelse längre fram.
 

Det heter vackert att bankerna ska 10 % täckning för alla lån men ett barn kan räkna ut att täckningen är nästan noll. Det beror på att det ena lånet kan användas för att skapa nya pengar i all oändlighet tills täckningen är nere i närmast noll. 1.000 kr i insättning ger 10.000 i lån som sätts in som ger 100.000 i lån som ger 1.000.000 i lån som ger 10.000.000 i lån som ger 100.000,000 som ger 1.000.000.000 i lån som ger 10.000.000.000 i lån osv. i all oändlighet.
 

Täckningen i botten är fortfarande bara 1.000 kr men man har snabbt skapat 10 miljarder här som ni kan se. All fractional reserve banking ger de här effekterna som är inflationsdrivande och leder till att allt blir dyrare. Likt falskmyntare späder bankirerna ut valutan, skapar inflation, högkonjunkturer och depressioner. Man kan säga att bankerna stjäl lite grann av var och en av oss när de skapar nya pengar eftersom våra pengar då blir lite mindre för varje gång det sker.

Bankirer kan låta högkonjunkturer övergå i depressioner genom att strypa penningmängden så kan de sedan köpa fastigheter och företag för en spottstyver. Det skedde t ex 1929 – 1933. På sätt har de sakta men säkert roffat åt sig alla tillgångar likt en monopolspelare som sitter med hotell på Norrmalmstorg. Alla som spelat det spelet vet att när en spelare väl fått upp ett hotell på Norrmalmstorg så är det bara en tidsfråga innan han tagit allt.Samma sak i verkligheten men här är det inte ett hotell på Norrmalmstorg som gäller utan här är det en bank med rätt att mynta egna pengar som ger total dominans över tiden.

All form av fractional reserve hos banker ger den här effekten. Utan 100% kapitaltäckningskrav, dvs de kan bara låna ut sitt egna kapital samt vad de lånar in, så blir täckningen snart närmast noll efter ett tag. Man kan ju fråga sig varför det här fått fortgå så länge. Det finns många förklaringar. Den viktigaste förklaringen ligger i att bankirerna mördat dem som försökt stoppa systemet, morden på Abraham Lincoln och JFK är de mest kända morden. Både hade givit ut eller tänkt ge ut egna sedlar i stället för att låta bankerna skapa pengar. Den 4 juni 1963 undertecknade JFK Executive Order 11110 som ger USA möjlighet att trycka egna räntefria pengar igen...

 

En annan förklaring är att ytterst få har förstått att det fungerar som jag beskrivit ovan. Ekonomer får i skolan lära sig att fractional reserve innebär att banker bara får låna ut delar, fractions, av det de lånar in! Om en bank t ex får en insättning på 1.000 kr så kan de bara låna ut 900 kr av dessa får de lära sig. Det här är alltså vad många skolor lär ut att 10 % reserv betyder. Att bankirerna även kontrollerar bokförlag som ger ut läromedel behöver väl knappt ens nämnas... Politiker, domare, eko-poliser m. fl lever också i denna villfarelse. Få tidiningar har vågat skriva om det.så därför har det förblivit okänt för en stor del av befolkningen.
 

En tredje förklaring är att bankerna blivit en del av samma system som politikerna ingår i. Genom att sitta still i båten får politikerna fördelar och makt på folkets bekostnad. Går de emot bankirerna mördas de. För kollektivistiska politiker, dvs samtliga i riksdagen och ute i kommunerna, är valet enkelt. Ser om sig själva och sina kompisar men strunta i väljarna är det val de gör.
 

Henry Ford sa redan på 40-talet "It is well enough that people of the nation do not understand our banking and monetary system, for if they did, I believe there would be a revolution before tomorrow morning".

För svensk del betvivlar jag att folk skulle göra uppror om det blev känt men betalningsbenägenheten skulle säkert sjunka dramatiskt. Om också domare och eko-poliser lärde sig hur pengar skapas ur skulder skulle det även ha en inverkan på både "brotts"utredningar och domar.
 

Det är nämligen så att man är bara betalningsskyldig för "lån" om "långivaren" ägt eller förfogat över det som lånats ut. Eftersom banken aldrig förfogat över pengarna och ej heller ägt dem så faller deras krav platt. Man vinner dock inte ett sådant mål i svensk domstol även om man har rätt. Domarna och åklagarna tror att det är bankens pengar som de kräver tillbaka. Det är således först sedan de utbildats eller lagarna skrivits om som man kan hoppas på en ändring där.
 

Hur bryter man då upp ett sånt här skadligt system?

Hur får man systemet attt verka till medborgarnas fördel i stället?

Det första steget är att komma bort ifrån EU. Unionen fungerar som finansmarodörernas förlängda arm. Fortsatt medlemskap i EU skulle kraftigt försvåra vad jag nu kommer att föreslå;

Man stiftar en ny grundlag.

Man går ur EU.

Man skrotar Riksbanken som ändå varit under Rothschilds kontroll sedan 1812.

Man förändrar grundlagen så att fractional reserve banking förbjuds.

Man förbjuder medlemskap i EU och liknande unioner. Då är man skyddad i framtiden.

Man beslutar att alla banker måste ha 100 % kapitaltäckning.

Man skriver in att enbart Riksdagen får ge ut pengar och prägla mynt i de svenska valörerna, SEK och Daler.

Man inför en parallell valuta, Dalern, som blir fristående och som grundas på platina, guld, silver och koppar.

Man beslutar att riksdagen måste ha 66 % majoritet, varav minst 20 % av oppositionen, alternativt 75 % majoritet för att få ge ut pengar.

Man beslutar att nödutgivning får dock ske efter enkel majoritet i riksdagen för att täcka statens löner och åtaganden.

Man förbjuder medlemskap i slutna föreningar utan allmän insyn för offentliganställda. Medlemskapet är oförenligt med uppdraget som offentliganställd vilket kräver absolut lojalitet med folket.
 

Så enkelt är det att ta sig ur bankirernas grepp. De kommer förstås att driva kampanjer och måla upp skräckscenarier så att det inte ska ske. De kommer att försöka mörda dem som vill genomdriva det. Därom råder inga som helst tvivel. Av den anledningen är det viktigt att genomförda ändringar i grundlagen blir nästan omöjliga att förändra. De kan mörda några stycken av oss men inte hela folket.
 

Genom att låta oppositionen ha vetorätt har man försäkrat sig om att regeringen inte ensam kan besluta om utgivning av pengar för att göra sig populär inför val och genom nödutgivningsklausulen har man samtidigt försäkrat sig om att staten i alla lägen klarar sina akuta åtaganden .

Dalern är den valuta som svenska folket kan spara i relativt värdebeständigt. Mynten kommer inte att anges i värde utan i vikt. De kommer att finnas i guld, silver och koppar. Värdet bestäms av dagspriset på metallerna. Man kommer att kunna ha dubbla konton på banken där man sedan fritt kan föra över värden från det ena kontot till det andra efter gällande dagskurs, ungefär som USD- och EUR-konton hanteras idag.
 

Sverige kommer att samla på sig en ansenlig mängd ädelmetaller att ha som buffert när omvärdens konjunkturer faller. Dessutom ska vi hämta hem allt svenskt guld som enligt Riksbanken förvaras utomlands. Finns det inte kvar kommer de skyldiga att ställas till svar och åtalas för landsföräderi.
 

Eftersom man nu skrotat bankernas fractional reserve system så kan man gå in och se på deras utlåning. Pengar utlånade baserat på det gamla systemet stryks. Det är ju pengar skapade av luft och luft värda. Bankerna har inga lagliga krav på fordringarna. Kraven är baserade på bedrägliga grunder.

I stället skrivs 50 % av kravbeloppet över på staten. I de fall det rör sig om bostadslån blir lånen ränte- och amortingsfria tills dess låntagaren avflytar från bostaden eller avlider. I alla andra fall betalas beloppet in till staten istället som fördelar det jämt bland medborgarna... eller annat om någon annan har ett bättre förslag?

Eftersom nu staten kan ge ut pengar själv för sina behov finns inte längre behov att beskatta medborgarna. Även punktskater och moms kan tas bort. Människorna blir friare i och med att dessa ekonomiska ok lyfts från axlarna. Man får i genomsnitt en förbättrad köpkraft på ca 350 % i och med de här reformerna. Det innebär att man kan gå ner i arbetstid, vara hemma med sina barn, har råd att hemskola dem t ex, får råd att följa sina drömmar på ett helt annat sätt än tidigare.
 

Staten kan även ge ut ränte- och amorteringsfria bostadslån till medborgarna. De förfaller först när bostaden säljs eller låntagaren avlider. Till företag kan staten ge ut lån på marknadsmässiga grunder. Kom ihåg att staten skapar nu och måste skapa alla pengar som bankerna tidigare skapade genom skuld. Annars blir det deflation vilket heller inte är bra.
 

Staten har två styrmedel i detta. Det ena är mängden bostadslån och andra lån som beviljas och det andra är skatten på företag. Där kan nivån sättas mellan noll till 100 % av nuvarande nivå. Med dessa två styrmedel kan staten hela tiden hålla balans i ekonomin och se till att det råder ständig högkonjunktur men utan att ekonomin överhettas. Man kan även ha en invandring av kvalificerad arbetskraft, i första hand från våra grannländer i norden.
 

Det här kommer sannolikt att leda till att en del banker går i konkurs. Det är inte mycket att göra åt. De har levt gott på svenska folket allt för länge redan. Klarar de inte att leva på skillnaden mellan in- och ut-låningsräntan så får de gå i konkurs. Då kommer verksamheterna att övertas av mer kompetenta bankirer.
 

Det finns dock ett stort problem med att låta riksdagen överta penningutgivningen också. I och med den här reformen så har man flyttat makten från bankerna till riksdagen. Alla förutsättningar finns således för att man skapat en än mer maktfullkomlig bjässe.

Man måste således även i den grundlagsförändringen som jag talade om i början lägga in spärrar mot att staten blir för mäktig. Man specifierar vilka områden staten får verka inom. Man begränsar antalet byråkrater och andra anställda staten får ha inom varje område. Då kan den inte växa.
 

Man decentraliserar allt som går, i stora drag låter man bara staten behålla ett reformerat rättsväsende, försvaret, tullen och UD. Resten flyttas ner på kommunnivå eller kommundelsnivå i medborgarnas egen regi. Man lägger alltså inte ner något av samhällsservicen, det är bara statens byråkrater man gör sig av med och låter medborgarna själva ta över och organisera verksamheterna på bästa sätt. Budgeten, som staten/riksdagen betalar, blir ungefär lika stor som tidigare.

Syftena är flera. Dels ser man till så de som är beroende av servicen inte far illa genom att byråkrater sitter och beslutar långt över huvudet på dem på någon centralort utan alla beslut sker i närområdet av folk man känner och dels har man tagit så mycket makt från staten att den nu blivit mer hanterbar.
 

Alla politiker ska avlönas av medborgarna i respektive distrikt så att politikerna aldrig glömmer för vilka de jobbar. Staten betalar pengarna till statsdelarna/kommunerna som sedan avlönar folk i offentlig tjänst från området oavsett om de arbetar i närområdet eller på annan ort, t ex Stockholm. Verksamheter som helt och hållet sköts av medborgarna får i stället en klumpsumma av staten baserat på budgeten. Därifrån betalas sedan löner ut till de anställda.
 

Detta kanske låter som en utopi men det är det faktiskt inte. Ön Guernsey hade ett liknande system på 1800-talet som funkade i femtio år innan bankirerna åter fick kontroll.

Andrew Jackson lyckades krossa USAs Andra Centralbank, Rothschild-kontrollerad så klart, och sedan blomstrade USAs ekonomi i nästan 30 år tills inbördeskriget bröt ut. Det skedde av ekonomiska orsaker förstås och var ett led i Rothschilds försök att återfå kontrollen.
 

Kontrollen fick de dock först 1913 igen i och med Federal Reserve Act som Woodrow Wilson undertecknade 23 december 1913. Det blev början till slutet för det fria USA. Inkomsskatter infördes, byråkratin växte och idag är det en polisstat och demokratur.

Även Tyskland blomstrade en kort period från 1933 – 1938 sedan man slängt ut bankirerna från Tyskland. Sedan fick de dock storhetsvansinne, ville ha mera "lebensraum" och resten är (en ledsam) historia...

Det finns således en hel del exempel från historien och alla visar på att ekonomierna blomstrat när bankirerna satts på undantag. Samtidigt kan vi ju se facit av en bankirkontrollerad ekonomi. Island, Grekland, Spanien, Portugal, Irland m fl har alla känt på bankernas oresonliga krav.

Endast Island har haft modet att gå emot finansmarodörerna och till och med satt en del av dom i fängelse. De blev terroriststämplade på kuppen! Det visar vilken enorm kontroll bankirerna har. De hör alla hemma i fängelse för den bedrägliga verksamhet de driver.
 

Vi vill gå längre än Island. Vi vill helt koppla bort bankerna från penningskapandet. Det är nyckeln till verklig frihet. Det blir en tuff resa, det blir det. Vi kommer antagligen att terroriststämplas vi med. I varje fall ett tag innan övriga länders folk också vaknat. Genom att vara först visar vi vägen för de andra och de lär följa efter. Island kommer sannolikt först efter eftersom de redan kommit halvvägs, sedan följer de andra i snabb följd hoppas jag.
 

Det kan bli startskottet till ett nytt Europa byggt på samarbete och handel mellan folken i stället för den koloss byggd på byråkrati och bankkontroll som EU är nu. Faller bankerna, faller EU. Upp stiger ett nytt fritt Europa och ur det kan sedan en ny fri värld skapas.
 

Disclaimer -Jag stöder Agorism, Volutarism och Anarki,
jag stöder ej de politiska värderingar Partiet De Fria står för.

 

Imponerande tal av en 12 årig flicka från Canada

Bill Still vinnande dokumentär om banksystemet och vad han tycker vad som bör göras.

Vad om ''lånet'' från banken inte existerar?

Proffesor Richard Werners

förklaringar hur ''pengar'' skapas


"När en regering är beroende av bankirer för att få pengar, är det dessa och inte regeringens ledare som kontrollerar situationen, eftersom handen som ger är överordnad handen som tar. Pengar har inget fosterland, finansiärer är utan patriotism och anständighet. Deras enda syfte är vinst.
''Napoleon 1815''

Creeper MediaCreeper