Para§rafs
https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/
Publicerad av Dick Sundevall

Julian Assange
Vad vi vet om Assange-cirkusen

Så la då till slut åklagarna ner utredningen mot Julian Assange. Det var inte en dag för tidigt. Men det var med kniven mot strupen som man kände sig tvingade, för annars hade tingsrätten eller tids nog hovrätten hävt häktningen av honom. Att det var en tidsfråga innan så skulle ske har såväl Svea hovrätt som Högsta domstolen klargjort. All dokumentation som läckt ut i Assangeutredningen biläggs artikeln.

   Samtidigt som rättsskandalen i fallet Kevin går mot sitt slut, går nu även den internationella rättsskandalen med hur Julian Assange behandlats mot sitt slut.

   Det är naivt att tro att en överåklagare på eget bevåg ska ha fått köra den här historien efter eget huvud. Naturligtvis har det varit täta kontakter med Riksåklagaren som i sin tur haft kontakter med Justitiedepartementet. Och att svenska regeringar, oavsett partifärg, har informella kontakter med ”vänligt sinnade nationer” som USA, är varken ovanligt eller speciellt konstigt.

   Det handlar om internationell storpolitik och sånt hanteras inte av en åklagare i Göteborg. Överåklagare Marianne Ny har bara varit ett lydigt redskap i den här cirkusen. Och därmed fått ta skit för den orimligt utdragna processen.

   Låt oss gå tillbaka och se vad som egentligen utspelat sig under de här dryga sex åren. Låt oss titta närmare på vad vi verkligen vet och likaså på det här fallets alla märkliga ”tillfälligheter”. Vi tar det från början.

En hjältes ankomst
   Julian Assange kom till Sverige den 11 augusti 2010. Han har då blivit en världskändis och sågs av miljoner människor runt om i världen som en hjälte, genom sitt arbete med att avslöja USA:s krigsförbrytelser. Av bara farten hade hans och WikiLeaks arbete också resulterat i att USA:s föraktfulla syn på andra länders statsöverhuvuden och ministrar exponerats.
   Assange får en internationell rockstjärnas mottagande. Han tas emot med stora famnen på de stora nyhetsredaktionerna och är med i tv mer eller mindre varje dag. Han hyllar den svenska offentlighetsprincipen och pratar om att etablera sig och WikiLeaks i Sverige.
   Tveklöst måste det här ha oroat en del krafter, för att uttrycka det milt. Han är i det här läget något av USA:s fiende nummer ett. Det han har gjort, som i Sverige skulle vara ett stort journalistiskt avslöjande, ses i USA som spionage och förräderi och kan leda till dödsstraff eller i varje fall ett mycket långt fängelsestraff.
   I Sverige finns många vänner och försvarare av allt vad USA tar sig för. En del av dem motsvarar närmaste de gamla svenska sovjetkommunisterna som en gång i tiden försvarade allt Sovjetunionen gjorde. Dessa USA-vänner finns ofta på olika höga nivåer inom det svenska etablissemanget. Rimligen ser de Assanges planer på att etablera sig i Sverige som ett problem. De kan dock, i det här läget, inte göra något åt det.
Våldtäkt och sexuellt ofredande
   En dryg vecka efter Assange ankomst till Sverige ska han komma att bli anmäld för våldtäkt och sexuellt ofredande mot två kvinnor. För att förstå de olika turerna i vad som då utspelar sig bör man ha klart för sig att det inte handlar om två kvinnor som är socialt och samhälleligt jämställda.
Jag kommer här att benämna dem A och S.

   A är 30 år och väletablerad. Hon forskar och arbetar som press- och politisk sekreterare åt Socialdemokratiska broderskapsrörelsen. Och är bland annat engagerad i en kubansk feministisk gruppering. Hon är en central person inför anordnandet av seminariet med Julian Assange den 14 augusti 2010 i Sverige. Och det är inplanerat att Assange ska bo i hennes lägenhet dagarna före seminariet, när hon ska vara bortrest.

   S är betydligt yngre. Hon arbetar med enklare jobb som timanställd på Naturhistoriska museet. Och som det ska visa sig, är hon lite av en intelligensgroupie. I varje fall vad gäller Julian Assange. Jag använder inte begreppet intelligensgroupie för att nedvärdera henne. Alla har vi varit unga och haft idoler. Och utifrån det agerat mer eller mindre omoget. S är i det hänseendet inte unik eller speciellt klandervärd.

Tillfällighet ett
   A kommer hem till sin lägenhet där Assange bor den 13 augusti, vilket är ett dygn tidigare än vad hon sagt. Hon går ut och äter med Assange och på kvällen har de sex i hennes lägenhet. Vilket de återigen har morgonen därpå. Och, vilket framgår av polisförhören, till och från de närmaste sex dagarna. Det här har bekräftats av A i polisförhören.
   Senare ska A komma att påstå att Assange natten mellan den 13 och 14 augusti ska ha begått ett sexuellt övergrepp mot henne, genom att avsiktligt ha haft sönder en kondom och sedan fått utlösning i henne. Men hon framför inte detta till någon den dagen eller de närmast kommande dagarna. Tvärtom säger hon några dagar senare, enligt ett vittne som hörts av polisen:
”Jag var ju skitstolt, att få världens häftigaste man i säng och som bor i min lägenhet”.
   En vecka senare, den 21 augusti, framför hon något helt annat i ett polisförhör. Det återges så här:
”A uppger att hon mått mycket dåligt efter detta tillfälle (samlaget den 13 augusti) då hon och Assange hade sex. Främst på grund av oro för att ha blivit smittad av HIV eller någon annan könssjukdom”.
   Den 14 augusti äger seminariet framgångsrikt rum och A ordnar med olika presskontakter för Assange. Vad A då inte vet är att Assange då kommer i kontakt med S, vilket med tiden ska leda till att även de ligger med varandra.
   Efter seminariet anordnar A en kräftskiva för Assange, hemma hos sig. Av polisens förhör framgår att de flesta på denna fest är aktiva feminister. Nu är feminister ett väldigt brett begrepp och jag vill inte generalisera, så låt oss försöka definiera var de här feministerna hör hemma: Enligt personer som närvarat på festen är det flera av dessa feminister, tillika vänner till A, som ifrågasätter att det överhuvudtaget är män närvarande på festen.

Tillfällighet två
   Vänner till A framför på festen att de nu kan ta över login för Assange, så som det var planerat från början, eftersom A bara erbjudit sig att han skulle få bo i hennes lägenhet då hon var bortrest. Men A klargör att Assange ska fortsätta att bo hos henne. Flera som senare ska komma att förhöras av polisen, får uppfattningen att A och Assange nu är något av ett par, även om han flörtar med en del andra kvinnor under kvällen och natten.
   Det har nu gått ett dygn efter det påstådda sexuella övergreppet och klockan två på natten twittrar A förtjust följande:
”Sitta ute kl 2 och knappt frysa med världens coolaste smartaste folk, det är ju amazing!”

Tillfällighet tre
   Dagen därpå, söndagen den 15 augusti, medverkar A i sin självpåtagna roll som pressekreterare åt Assange i ett möte mellan Piratpartiet och WikiLeaks. Varför skulle hon ha den formella rollen? Rimligen för att hon räknade med att Assange, som var här för att söka arbets- och uppehållstillstånd, skulle befinna sig i Sverige en längre tid.

Tillfällighet fyra
   Måndag 16 augusti träffar Assange den yngre kvinnan S, som han hånglat med den 14:e utan A:s vetskap. Det leder till sex mellan S och Assange hemma hos S.
   Först torsdagen den 19:e får A reda på att även S är Assanges älskarinna, genom att S ringer henne och berättar vad hon varit med om. Då har Assange bott hos A i sex dygn, men i och med det här samtalet är Assange inte längre välkommen hos A, så han tar sina pinaler och flyttar morgonen därpå.
   Fredagen den 20:e börjar A prata med vänner om att Assange ska ha våldtagit S. Dock har aldrig S påstått något i den vägen.

Tillfällighet fem
   S är orolig för att hon kan ha blivit smittad av HIV när hon har haft sex med Assange, och frågar A hur hon ska göra. A menar att de via polisen ska försöka få Assange att testa sig. Det här är underligt, och samtidigt kanske talande för hela historien.
   Om de skulle ha fått Assange att testa sig och det hade visat sig att han var HIV-positiv, så kvarstår ju fortfarande frågan om S har blivit smittad eller inte. Det självklara i en sådan här situation skulle istället ha varit att A förklarade för S var hon kunde gå och låta testa sig, utan att ta omvägen via att Assange ska testa sig. Och A vet rimligen att det finns flera ställen i Stockholm där man kan få en sådan test utförd.

Tillfällighet sex
   A ska senare i polisförhör komma att påstå att hon uppfattade det som att Assange rev sönder en kondom under ett av deras samlag. Men i samtalet med S om att gå till polisen för att få Assange att testa sig, framför hon ingen oro för sin egen del.

Tillfällighet sju
   När A tar med sig S för att gå till polisen, blir det av en tillfällighet till en polisstation i Stockholm där en kvinnlig vän till A just då arbetar. Och som också tar emot deras anmälan. Det hela slutar med att man kommer fram till att Assange ska anmälas för våldtäkt och sexuellt ofredande.

Tillfällighet åtta
   Under de följande dagarna då A insett att Assange har en annan älskarinna parallellt med henne, raderar A tre egna inlägg på Twitter som är kopplade till Assange och kräftskivan. Hon ber också Piratpartiet att i efterhand radera hennes namn på pressreleasen från den 17 augusti, där hon uppges vara Julian Assanges pressekreterare. Och den 21 augusti, tio dagar efter Assanges ankomst till Sverige, stänger A ner sina bloggar.

Tillfällighet nio
   A berättar i polisförhören att hon uppfattat det som om Assange efter att de haft samlag en stund, dragit sig ur och rivit sönder kondomen, för att sedan fortsätta samlaget och få utlösning i henne. Hon tillfrågas av polisen om hon har kvar den kondomen hemma. Hon svarar att hon inte vet men ska kolla det. A återkommer sedan och säger att hon hittat kondomen och överlämnar den till polisen. Den är trasig och det ser ut som om toppen på den har rivits av.
   Det har nu gått en tid och rimligen har A städat ordentligt efter kräftfesten. Alla som har haft middagar med kräftor eller andra skaldjur vet att man måste städa grundligt för att få bort den starka lukt som blir resultatet om något blir kvar från skaldjuren. Men tydligen har då inte denna kondom blivit undanstädad.
   Statens kriminaltekniska laboratorium undersöker kondomen, och kommer fram till att skadan mycket riktigt kan ha uppkommit av att den har rivits sönder. Men – de hittar inga som helst sekret från A eller Assange på den. Inget från hans sperma och inga sekret i övrigt överhuvudtaget.
   Rimligen torde det här vara en av de få kondomer, sannolikt den enda någonsin, som har använts för att genomföra ett vaginalt samlag med – utan att det efterlämnats minsta lilla sekret från någon av parterna.
   Det här är vad poliser och jurister benämner ett tekniskt bevis. Alltså något som väger väldigt tungt i en domstol. Men hur kan det vara det, kanske någon frågar sig, när det inte fanns några spår av A eller Assange på kondomen? Det är likafullt ett tekniskt bevis, eftersom A påstår att det genomförts ett vaginalt samlag med just den kondomen. Ett ”bevis” som en advokat på goda grunder skulle använda för att ifrågasätta vad A framfört i förhören.

Tillfällighet tio
   Av en tillfällighet får sedan A och S Claes Borgström som målsägarbiträde. Borgström är som före detta Jämo känd för sitt feministiska engagemang. Det har till och från tagit sig i det närmaste extremistiska uttryck, som när han ville stoppa svenskt deltagande i fotbolls-VM i Tyskland på grund av den tyska statens inställning till prostitution. Det är i det sammanhanget värt att notera att han inte protesterat mot att stora idrottsevenemang som olympiader har hållits i diktaturer av olika slag.
   Dock skulle A 2013 komma att sparka sitt målsägarbiträde Claes Borgström. Varför har inte framgått. Kanske för att han gjort så många mediala utspel i den här frågan, eller för att hon anser att Borgström blivit för nedskitad genom sitt agerande i fallet med Quick/Bergwall?

Sexbrott eller inte?
   Personligen anser jag att sexbrott av olika slag är vidriga brott. Men jag har arbetat med rättsfrågor i närmare 40 år och erfarenheten är glasklar, alla anmälda sexbrott är inte sexbrott. Det är naturligtvis inte så att det springer omkring en massa kvinnor och falskt anmäler män för sexbrott på landets polisstationer – men det händer. Varje år döms därmed några kvinnor för dessa falska anmälningar när det går att till exempel påvisa att mannen ifråga inte kunnat befinna sig på den platsen vid det tillfället. I en del fall har dessa kvinnor i efterhand erkänt, i andra inte.
   Svenska och internationella undersökningar om hur stor del av anmälningarna som är falska varierar från några få procent ända upp till 75 procent (på vissa amerikanska universitet), men inga undersökningar har kommit fram till att det inte skulle existera några falska anmälningar om sexbrott.
   Inte sällan visar det sig att dessa falska anmälningar handlar om att en kvinna känt sig kränkt av mannens agerande, utan att han därmed gjort sig skyldig till något olagligt. Han har på ett eller annat sätt gett intryck av att hon inte är kvinnan i hans liv – vilket hon hade fått uppfattningen att hon var.

Åklagarkarusellen
   Under åren som jag arbetat med rättsfrågor har jag mött åklagare, advokater, domare och andra inom rättskedjan som jag fått ett stort förtroende för. Dessa utgör ingen majoritet i sina respektive yrkeskårer men de finns där. Det är personer med stark integritet och ett personligt rättspatos. Personer som står upp för sina rättviseideal och för rättssäkerheten, oavsett vad som för tillfället gäller och oavsett eventuella påtryckningar från olika håll.
   En av dessa är chefsåklagare Eva Finné. Har sett och hört henne i olika sammanhang genom åren och mitt förtroende för henne har fördjupats. Hon är allmänt respekterad och ansedd. Mer än en advokat har yttrat något i stil med:
– Henne ska man inte ha emot sig. Då måste man vara ordentligt påläst, för hon är skarp.
   Eva Finné brukar följaktligen få ta över komplicerade känsliga utredningar från andra åklagare. Vilket var precis vad som hände i fallet med sexbrottsanklagelserna mot Assange. Det resulterade i att Eva Finné, efter att ha granskat fallet, hävde anhållningsbeslutet avseende Assange och skriftligt meddelade att:
”Jag anser inte att det finns anledning att misstänka att han har begått våldtäkt.”
   Några dagar senare går hon ut med nästa skriftliga meddelande, där hon även avskriver anklagelserna om sexuellt ofredande. Hon klargör i meddelandet från åklagarmyndigheten att:
”Innehållet i förhöret ger inte stöd för att något brott begåtts.”
    För var och en som läser polisutredningen som biläggs nedan, framstår hennes slutsatser som högst rimliga – för att inte säga självklara. Kvar fanns sedan bara en anmälan om ofredande, vilket inte var ett sexuellt ofredande. Det är därmed ett bötesbrott i nivå med fortkörning.

Tillfälligheter i massor
   Då överklagar Claes Borgström nedläggningen och ärendet hamnar hos överåklagare Marianne Ny. Och hon återupptar förundersökningen.
   Finns det någon som tror att de olika åklagarturerna är rena tillfälligheter? Någon som tror att det inte pågått ett spel bakom kulisserna? Någon som tror att det är en ren tillfällighet att Assange inte förhördes ett antal gånger när han var kvar i Sverige i hela fem veckor efter att han blivit polisanmäld? Någon som tror att Marianne Ny kan agera som hon gör utan att ha stöd uppifrån i åklagarhierarkin? Någon som tror att åklageriets agerande inte är förankrat i justitiedepartementet, i ett internationellt storpolitiskt fall som det här?

Ingen åtgärd
   Låt oss jämföra det här fallet med ett annat fall som hamnade hos överåklagare Marianne Nys enhet. Det är naturligtvis inte exakt lika men har många likheter. Den stora skillnaden är att här har faktiskt en kvinna smittats med HIV. I fallet med Assange har varken A eller S smittats med någon som helst könssjukdom.
   En kvinna har haft ett förhållande med en man som vi kan benämna N. Hon har tidigare testat sig för HIV i september 2007 och i maj 2009. Dessa tester har varit negativa, de har alltså visat att hon inte är HIV-smittad.
   Det sexuella förhållandet med N pågår från maj till september 2009. Hon hävdar att hon under den tiden inte haft några sexuella förhållanden med andra personer. N vill inte använda kondom så de har oskyddade samlag. I september det året testas hon positivt för HIV, vilket resulterar i att hon anmäler N för grov misshandel (spridande av smitta).
   Hon hävdar vidare att hon kan styrka sitt förhållande med N genom att hon under den aktuella tiden bodde på Hotell Jouren i Skärholmen, där det finns övervakningskameror. N måste legitimera sig varje gång han besökte henne där, och hans legitimation kopierades då varje gång. Hon kan därtill uppvisa msn-diskussioner efter deras förhållande, där N talar om deras tidigare relation. Tidigt i utredningen pekar hon ut N med namn, födelseland, svenskt personnummer och bostadsadress.
   Det finns därtill en person som är beredd att vittna om att när N skulle testas för HIV, så bytte den här personen identitet med honom och gjorde denna HIV-test – som var negativ. N kan enligt utredningen idag antas befinna sig utomlands.
   Det här fallet avskrivs av polisen på Södertörn i Stockholm. Det överklagas till den åklagarenhet där Marianne Ny är chef. Den 1 februari 2011 meddelar den enheten att man inte gör någon ändring av det tidigare beslutet. Alltså – ingen internationell efterlysning går ut och inga vidare åtgärder vidtas.
   Beslutet är undertecknat av chefsåklagare Magnus Bolin och hans chef, överåklagare Marianne Ny.

Kunde inte förutse
   När man tränger ner i anklagelserna mot Julian Assange, så blir i varje fall jag övertygad om att det handlar om två kvinnor som känt sig kränkta av Assange – och vill ge igen. Men kanske i första hand bara förnedra Julian Assange, genom att via polisen påtvinga honom ett HIV-test. Ett test, som om det kom ut, skulle få omfattande medieuppmärksamhet.
   Men A, och än mindre S, kunde rimligen inte i det läget förutse vilket resultat det skulle bli av deras polisanmälan. Att det skulle resultera i en omfattande underlig åklagarcirkus, stor internationell medieuppmärksamhet, och till slut landa i internationell storpolitik.

Extremfeminister tog över
   Olika grupperingar av extrema feminister som uppenbarligen anser sig ha vetorätt på hur sexuella relationer ska se ut och hur samlag ska få genomföras, tog fallet Assange till sig. Och med deras snäva synsätt, där frågor som grova krigsförbrytelser och fria medier tycks vara små skitfrågor i förhållande till om ett samlag eller två har gått till så som det enligt deras reglemente ska gå till – tog de över fallet i medierna. Assange förvandlades därmed snabbt från hyllad hjälte till simpel våldtäktsman.
   De flesta i de här grupperna av extremfeminister har troligen inga varmare känslor för USA och än mindre för CIA. Tvärtom är det nog många av dem, kanske de flesta, som anser sig stå politiskt till vänster.
   Men likafullt spelade de USA och CIA:s trogna svenska vänner i händerna. För nu fick dessa vänner något att ta på. Något att bekämpa Assanges planer med. Något som kunde hindra honom och WikiLeaks från att etablera Sverige som en bas för sin verksamhet. Vilket vi idag vet att man lyckades med.
   Exakt vad som har hänt bakom kulisserna lär tids nog komma fram men idag kan vi bara göra rimliga antaganden:
   Rimligen har frågan ventilerats i de högre juridiska sfärerna, där man känner ”lojalitet med staten”. Såväl Riksåklagaren som justitiedepartementet lär sannolikt ha varit inblandade. Naturligtvis inte i formell mening. Inte i form av formella möten. Och än mindre där det förts några protokoll. Det går inte till så när frågorna är ytterst känsliga.
   Personer bokar istället in luncher med varandra och ventilerar frågan. Eller tar det över en fika. Där framförs försiktigt, ofta indirekt, önskemål från respektive personers chefer:
– Det skulle naturligtvis vara bra om… Du ska veta att han noga följer det uppkomna läget… Du vet säkert bäst hur det här kan hanteras…

Amerikanska kontakter
   Finns det någon som tror att det inte har funnits informella kontakter mellan folk från USA:s ambassad och lämpligt valda svenskar i en sådan här storpolitisk internationell fråga?
   Det har tidigare avslöjats att Carl Bildt som utrikesminister en gång i tiden rapporterade löpande om de interna regeringsöverläggningarna till sina amerikanska ”vänner”. Därmed visste de vad det sannolikt skulle komma för beslut, innan partiernas medlemmar och svenska folket hade en aning om det.
   Och låt oss inte glömma att vi lever i ett land där amerikanska CIA-agenter har tillåtits hämta personer på Bromma flygplats. Droga dem, sätta på dem vuxenblöjor, och flyga iväg dem till Egypten där de sedan har torteras.

Sitter där han sitter
   År efter år har Assange suttit inlåst på en ambassad för en stat, Ecuador, som står för all den inskränkning i yttrandefriheten som han och WikiLeaks motarbetar. Misstänkt för sexbrott i Sverige. Isolerad medan WikiLeaks bryts ner och tynar bort. CIA och USA kunde inte önska sig en bättre utveckling av den här historien. Och detsamma gäller för USA:s trogna svenska vänner.
   Skulle han bli utlämnad till USA, skulle man där ha fått stora problem med opinionen såväl på hemmaplan som internationellt, om han blev dömd till ett långt fängelsestraff i likhet med de 35 års fängelse som Chelsea (tidigare Bradley) Manning dömdes till.
   Men Julian Assange har bara suttit fast där på Ecuadors ambassad i London så länge överåklagare Marianne Ny och de som styr henne, vill ha det så. Om åklagare och polis gjorde vad vi i Sverige ofta gör i sådana här lägen, åkt dit och förhört honom, eller förhörde honom via videolänk, så skulle hela den här historien snabbt vara utredd och avklarad. Assange har hela tiden klargjort att han står till förfogande för sådana förhör. Det var det sista han sa när han förhördes av svensk polis.
   Under flera år angav man som skäl för att inte åka över och förhöra honom, att man sedan inte kunde veta om man skulle kunna få honom att komma till en svensk domstol, om det blev aktuellt med en rättegång. Men – så genomförs aldrig förundersökningar.
   Polis och åklagare driver en förundersökning så långt det är möjligt. Man stannar inte upp för att man inte vet vad som kan hända i nästa steg, eller nästa. Utan man kör självklart på så långt det går. Och att åka utomlands för att genomföra olika förhör är inget ovanligt. Det var ju inte parkeringsböter eller fortkörning som det här handlade om, utan ett grovt brott i form av en tänkbar våldtäkt och ytterligare sexbrott.

   Att man till slut, efter flera år, gjorde det berodde alltså på att såväl Svea hovrätt som Högsta domstolen klargjort att nu måste det hända något, annars skulle man häva häktningen av Julian Assange.
   Ett halvår senare, har man så från åklagarsidan fått ihop en översättning av förhöret i London och Assange advokater har återigen gjort en framställan om att häktningen av Assange ska hävas.
   Igår, den 18 maj 2017, drygt sex år efter att Assange blev anmäld för olika sexbrott var det så åter dags för åklagarna att yttra sig om hur de såg på fortsatt häktning. Och just igår var det sista dagen de kunde motsätta sig det.
   Då gav de till slut upp efter att ha dragit ut på den här cirkusen så långt det gick. Och meddelade bland annat att förhöret som hållits i London inte skulle bli offentligt…
   Vi får se hur det blir med det framöver. Personligen tror jag att det är en tidsfråga innan det läcker ut.

Smutskastningen av Assange
Under senare år har många debattörer och journalister ifrågasatt Julian Assange personligen. Allt ifrån hur han vårdar sitt hår, till vad han och WikiLeaks koncentrerar sitt arbete på. Man har framställt honom personligen som en suspekt egotrippad figur och till och med ifrågasatt att han inte stått upp för Chelsea Manning, bilden till höger. Inte tagit Manning i försvar. Men Manning har ju varit hans källa. En källa som han och WikiLeaks har skyddat – som de ska skydda. Därmed har Assange aldrig ens nämnt hennes namn innan Manning dömdes i USA.
   Om Julian Assange är en trevlig kille eller inte är för mig totalt ointressant. Vad han gör med sitt hår likaså. Att han tydligen i första hand som vuxen karl tar råd från sin mamma, framstår för mig som omoget men det är också hans ensak. Inget av det här gör honom till en brottsling – än mindre våldtäktsman.
   Det finns en tendens i såväl svenska som internationella medier att beklaga sig över att de som en gång framställts som hjältar inte visar sig vara några gudar i förmänskligad form. Naturligtvis är de inte det. De är människor med sina personliga fel och brister som oss andra.
   Julian Assange var en datanörd som snabbt fick stor internationell uppmärksamhet och då inte minst från kvinnor som flockades runt honom. Vilket vi kunde se på snart sagt alla bilder av honom medan han var i frihet. Och av vad som framkommit var han allt annat än en gentleman och än mindre någon ömsint älskare.
   Hans attityd tycks ha varit, ska vi hoppa i säng eller hur f-n ska du ha det? Och bevisligen höll han igång flera kvinnor under samma tidsperiod, vilket framgår med all tydlighet av polisutredningen. Det kan vi tycka vad vi vill om – men det är inte brottsligt.
   Tids nog lär det komma fram vad som utspelat sig bakom kulisserna i fallet Assange. Tids nog lär någon som vet vilja berätta det. Det brukar ske när personer står inför pensionen och karriären är över, eller efter att de har pensionerats. Men tills dess får vi hålla tillgodo med det sekretessbelagda material som läckt ut från åklagarnas och polisen utredning. Det biläggs i sin helhet nedan.
   Slutligen, låt mig klargöra att jag stödjer alla jämställdhetssträvanden. Jag anser att det självklart ska vara lika lön för lika arbete. Och i min yrkesutövning torde jag vara den journalist som fört fram mest omfattande kritik mot polisens låga prioritering av relationsrelaterat våld. Min kritiska granskning ovan av vissa extremfeministiska yttringar, ska alltså inte ses som ett accepterande av någon som helst form av kvinnoförtryck. Med detta klargörande hoppas jag slippa en onödig sidodiskussion.
 
Tillägg 21 maj 17.20
Apropå amerikansk påverkan: I ekots lördagsintervju den 29 april i år berättade Fredrik Wersäll, som idag är president i Svea hovrätt och som tidigare var rättschef på Justitiedepartementet:
–  Jag minns ett möte på justitie där det kom en amerikansk delegation och höll något som nästan får sägas vara ett husförhör med oss där vi skulle redovisa vad vi hade gjort lagstiftningsmässigt, vilken beredskap vi hade, vilka aktioner vi hade tänkt göra för att se till att vi ringade in misstänkta terrorister och såg att de inte kunde utföra nya dåd. Det var tyckte jag en delvis skrämmande upplevelse och framför allt omtumlande. Jag hade inte föreställt mig att något sådant skulle kunna inträffa.
 
   Nedan biläggs polisens utredning av Assange. Den är på svenska. Därmed kan var och en granska de iakttagelser och slutsatser jag dragit i min text ovan.
AssangeSexAllegations
 
   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad 2017-05-20
Ämnesord: Åklagare, Assange, Dick Sundevall, Förhör, Häktning, Poliser, Rättssäkerhet, Riksåklagaren
Publicerad av Dick Sundevall
Läs alla artiklar av Dick Sundevall

Mail: dick.sundevall@magasinetparagraf.se

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 
Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.

Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.